asphalte.blogg.se

 

Hur kul är inte detta? Jag ser så mycket fram emot det! 

 

Det var ju stockholm fashion week för några veckor sedan och jag tänkte visa upp några plagg som jag tyckte var väldigt fina.

.Cool kappa från Ida Sjöstedt

 Dagmar. Jag äääälskaaaar den där kappan/trenchen/eller vad det nu är

It's true! Just nu pågår den årliga Paris Haute Couture veckan (nja den börjar leda sig mot sitt slut nu) Spännande som attans! Jag finner mig ju tyvärr varken i Paris eller på modevisningarna så jag gör så gott jag kan för att få reda på och se så mycket som möjligt. Jag följer bl.a. Vogue Paris och ELLE US som uppdaterar regelbundet.

 

Haute Couture skiljer ju sig välidgt mycket från le prêt a porter (ready to wear = redo att bära). Vissa säger ju till och med att det är en viss konst och det kan jag verkligen hålla med om. För jag tror, och är ganska säker på, att när man skapar Haute Couture så låter man ideerna och fantasin flöda lite mer. Man kan helt enkelt, tänka "större". Vissa designers går ju verkligen loss på det och skapar helt enastående kreationer med massvis av detaljer och färger. Man skulle kunna säga ett en couturier skräddarsyr en klänning som en konstnär målar en tavla. Det är ett unikt verk. Det läggs ner mycket tid och jobb och därför är det konst.

 

Den stösta skillnaden mellan dessa två är att le prêt à porter är färdigproducerat medan haute couture är uppsytt på beställning. Prislappen är även den inte densamma. Haute couture är oerhört dyrt. Det kan kosta upp till ett par hundra tusen. Le prêt a porter där emot har ett mer rimligt pris, skulle man kunna säga. Båda siktar ju heller inte på samma målgrupp. Haute Couturen kom på andra 1800-talets häflt och då var det nästan bara kungligheter som hade råd med det. Idag är det visserligen inte bara kungligheter som kan köpa det men det håller sig ändå till en rikare målgrupp. 

 

Hursomhelst, så är det inte så många modehus som fortfarande gör Haute couture. Jag har för mig att de som är kvar är i stort sett Chanel, Christian Dior, Jean Paul Gaultier, Stephane Rolland, Givenchy, Elie Saab, Versace, Maison Martin Margiela, Adeline Andre, Valentino, Alexis Mabille, Giambattista Valli, Giorgio Armani, Frank Sorbier och någon till tror jag. Det kanske låter mycket när man ser de framför sig men det är verkligen ingenting jämfört med alla prêt a porter - märken. En maison de couture som har dragit sig tillbaka är Yves Saint Laurent till exempel som gjorde det i samband med att självaste Yves drog sig tillbaka 2002. Jag tycker att det är lite synd att det är så få kvar men samtidigt så förstår jag helt och hållet varför många la av. För att få tillverka Haute Couture så måste man godkännas av La Chambre syndicale de Haute Couture som har en del krav. Bl.a. att alla kläder måste vara skräddarsydda och att man måste ha ett visst antal anställda. Det kan även uppstå ekonomiska problem för att det är dyrt att producera och tar en enorm arbetskraft. 

 

(Snart drar även stockholm fashion week igång! Spännnnaaaaannnde) 

Maison Martin Margiela 

Chanel 

Chanel

I morse läste jag på Vogue UKs hemsida att John Galliano är tillbaka i modevärlden och har fått ett temporärt jobb hos Oscar De la Renta (dominikansk-amerikansk designer. Känd för att bl.a. använda starka färger och för hans underbara brudklänningar). Som ni kanske har hört så jobbade Galliano som chefdesigner på Dior för ett tag sedan. Från 1996-2011. Men han fick sparken efter att ha gjort ett antisemitiskt uttalande på ett cafe i Paris. Han har sedan dess hållit sig undangömd men det verkar som att han är på väg tillbaka nu. Jag tycker personligen att det är fantastiska nyheter. Givetvis så var det oerhört fel av honom att göra det han gjorde. Det har även varit en rättergång och han var tvungen att betala böter osv.. Men vi kan ändå inte bortse från det faktum att denna engelsman är ett geni när det kommer till kläder och framför allt haute couture (det han gör bäst). Han är påhittig, framåt och fruktansvärt duktig. Dessutom så är han känd för att ha varit den som "återuppfunnit Dior".  Jag tror att vi kommer få se stående ovasioner av honom i framtiden. Så som vi har kunnat göra de senaste åren. 

 

 

 

Just nu håller jag på att plugga svensk modehistoria. Så fruktansvärt intressant faktiskt. Chanels historia eller Yves Saint Laurents (Saint Laurent Paris, numera) historia känns så långt borta. Men när jag läser om Augusta Lundin, Katja of Sweden och Johannes Palmgren så känns det som att jag har en sorts nära relation till dem. Nästan som att de vore mina vänner. Det kanske beror på att jag lever i Sverige och att jag faktiskt kan gå till Brunkebergstorg 20 där Augusta hade sin lilla verksamhet och titta (fast idag så är det bara en tråkbrun där). Hursomhelst så tycker jag att det är riktigt intressant och försöker läsa så mycket jag bara kan. 

 

Jag lär mig så mycket nytt också. Saker som jag inte visste om. Jag kan hyfsat mycket om de stora svenska märkerna idag men fråga mig någonting komplicerat och invecklat om Gul & Blå så är jag fast. Det försöker jag i alla fall ändra på nu. Förr så var jag bara intresserad av de stora märkernas historia (mest franska och italienska) men nu har jag insett att även svenska märken har en del att erbjuda och jag är så glad att jag har upptäckt det. Vi människor har en tendens att alltid kolla på vad andra har för bra saker innan vi ens lägger märke till att vi har det minst lika bra.